Ruvardag 3?

Ja, jag har aldrig fattat om ET= ruvardag 0 eller 1 så jag kör med 1 så jag inte ska bli så förvirrad…

Vid de tidigare återföringarna så fick vi massvis med förhållningsregler om vad som skulle undvikas osv, men denna gången var det inget sånt alls utan bara ”så nu är det klart, lycka till”. Och här sitter jag nu och kommer på att jag inte minns någonting. Måste ta och läsa på lite så jag inte stoppar i mig ”fel” saker. Fast jag tror att jag väntar lite med det ett par veckor tills jag vet om det tänker stanna eller inte. Förutom det uppenbara som att undvika alkohol, frysa parmaskinkan och dra ner på kaffet. Det började jag med såklart direkt. Drack gott rödvin och champagne i helgen istället . Kaffe blir det bara 1 kopp på fm och den njuter jag verkligen av.

Symtom finns det såklart inga ännu, jag tar ju inte ens progesteron denna gång så jag kan inte ens bli förvirrad av de symtomen. Fast jag är trött, så otroligt trött! Igår somnade jag tom före Molly…

Jag ruvar:)

Åh, det känns helt magiskt och lite läskigt att vara här igen. Med ett litet embryo som förhoppningsvis växer och fäster ♥♥♥.

När vi kom dit så fick vi veta att det första embryot de tinade hade tappat 2 celler och bara hade 2 kvar så de tinade ett till och vi fick tillbaka ett 3 celligt embryo . Det första embryot kommer de dock att fortsätta odla för att se om det tar sig och om det gör det så fryser de det igen, som en blastocyst. Helt fantastiskt vad de kan göra!

Vi hade tidigare diskuterat med barnmorskan just detta scenario, att 2 celler skulle tappas och vad vi skulle göra med det embryot då. Hon sa att man då kan få tillbaka det tillsammans med det nya, men att det då finns chans för tvillingar. Vi tackade nej till det för vi vill inte riskera en tvillinggraviditet på mig. Jag kommer ju att räknas som en högriskpatient från början denna gång och gå på blodförtunnande + att jag fick graviditetsdiabetes i v 30 sist och den lär komma tillbaka. Så vi vill inte utsätta mig för mer risker. Låter ju sjukt att vi sa nej till att få tillbaka 2 embryon, men ibland måste man tänka logiskt istället för med hjärtat.

I alla fall så går vi omkring i ett litet lyckorus och bara ler. Tänk att vi får vara med om detta igen, nu är det vara den lilla detaljen att det ska fästa också… Så fortsätt håll era tummar, vi behöver det!!

 

 

 

Nya aktiviteter

För ett par veckor sedan var vi i Malmö och lyxade till det genom att bo på hotell. Där hade vi ett gigantiskt badkar som vi fick plats i alla tre och Molly älskade det. Sen dess har hon pratat oavbrutet (känns det som..) om att hon vill till simhallen och förra lördagen kom vi äntligen iväg. Lite blyg i början, men sen var hon världens vilding och var mer under än över vattnet. Precis som båda sina föräldrar .

Då bestämde vi oss för att göra detta till en vana på helgerna och sen äta en god lunch på något mysigt ställe efteråt. Så igår var vi iväg igen och sååååå kul vi har det!!! Ett riktigt lyckokast med något vi alla älskar.

Sen har ju vädret varit perfekt för vinteraktiviteter så förra veckan hade vi skridskopremiär med korvgrillning efteråt :). Molly var förtjust i det också och ville bara åka mer och mer och mer. Idag var hon och Joakim och åkte skidor, men det var inte lika poppis, pulkan lockade mer. Vi får väl se vad vi hittar på för något kul nästa helg.

(Ja det är en cykelhjälm hon har på sig, man tager vad man haver innan man hinner köpa riktig hjälm…)

Nu är det dags!

Jösses, tiden bara rinner iväg och imorgon ska vi till Huddinge och få en liten eskimå!!!!!

Ja om den klarar upptiningen, men det bara förutsätter jag att någon av de 3 vi har gör. Det känns helt konstigt för vi gör det i naturlig cykel och jag är inte preparerad alls. Tidigare så har jag ju tagit nässpray och sprutor, men nu ska vi alltså bara dit och få ett embryo. Wiiiie, det är så himla spännande och jag fattar det knappt att vi är här igen.

Ja förresten helt opreparerad är jag kanske inte ändå. Efter tips från Sara så har jag tagit ”Babyklister” i en veckas tid. Det gick ju bra för henne så jag tänkte att det kan ju inte skada i alla fall. Men det är så fruktansvärt äckligt att jag måste intala mig själv att det är för en bra sak varje gång jag dricker de där dropparna.

Håll nu tummarna för oss imorgon så att vi får tillbaka en guldeskimå!!!

Hurra för nytt år!

2011 var för mig personlige det värsta året jag varit med om så det känns faktiskt skönt att 2012 är här!

Snabb summering av helvetesåret: I januari dog min mormor, i april min kusin och i juli min mamma. Tre generationer älskade kvinnor som dog inom ett halvår, känns helt absurt. Tre begravningsresor till Skåne inom ett halvår, absurt det också. Sorgen över mormor och Susanne kom helt i skymundan när mamma plötsligt dog och sorgen och saknaden efter henne är fortfarande så enorm att jag inte riktigt kan greppa det.

2011 blev också ett litet bebisår . 3 tjejer och 1 kille utökades vänkretsen med och Molly kommer att ta väl hand om dem haha. Min bror gifte sig också så visst hände det en hel del positiva saker också.

Men det är ändå med sorg i hjärtat jag kommer att minnas 2011. Älskade, saknade mamma ♥.

Glömde ju…

Just det,  besöket på kliniken gick bra. Det visar sig att jag har ägglossning i alla fall även om slemhinnan var något tunn, men det var ingen fara längre. Det ger tydligen mycket bättre resultat om man gör en FET i naturlig cykel än en stimulerad så det är ju bra att vi kan göra en i naturlig då .

Nu visade det sig att min ägglossning skulle komma igår eller idag och då hann de inte tina upp något ägg till mig för det fanns ju ingen på labbet under julhelgen. Så vi sätter igång nästa cykel, jippie!!!

Förresten så märker jag att jag har glömt det mesta om hur saker fungerar. Som slemhinnan. Jag var tvungen att fråga vad det hade för betydelse om den var tunn eller tjock… Han svarade att att embryot kan antingen sätta sig i en mjuk härlig fåtölj eller på en pinnstol och det tyckte jag var en lysande förklaring. Så nu hoppas jag på en riktigt skön fåtölj till lilla eskimån nästa månad!!

 

Envis tjej

Vi har diskussioner varje dag här hemma. Molly vet precis vad hon vill ha och framförallt hur hon vill saker och ting. Och när det inte blir som hon hade tänkt sig så blir hon sååååå arg. Påklädningen kan vara en mardröm. Hon plockar fram det hon vill ha och om jag så mycket som försöker hjälpa till att sätta på henne det så blir hon jätteledsen. Jag kan själv ropar hon. Och blir förtvivlad när båda benen hamnar i samma byxben eller om koftan hamnar upp och ner. Tur då att jag är pedagogisk och tillsammans löser vi det så att alla är nöjda.

Den här bilden har hon regisserat helt själv. Kläderna är handplockade, själv påsatta (tog lite tid för blixtlåste var trixigt…) och sen talar hon om för mig var jag ska stå och när jag kan ta bilden. Direkt efter springer hon fram och säger ”Jag får se mamma” och sen skrattar hon glatt. Jösses, hon kör verkligen med sina föräldrar!!!

GOD JUL

Vi önskar er en riktigt fridfulll jul med era nära och kära!

Vi började firandet inatt när Molly plötsligt började spy som en gris… Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Men vi fick i alla fall golvet i sovrum och hall våttorkade .

Och tänka sig, tomten hade ändå tagit sig hit och lämnat ett paket under granen . Ögonen lyste på Molly när Villa Villekulla uppenbarade sig, men resten av morgonen har hon varit risig och kinkig. Så det blir en lugn dag tillsammans med farmor och farfar.

Eskimåuppdatering

Förlåt, det var ju inte meningen att hålla er på halster!

Besöket gick väl sådär. Mindre kul var att det visar sig att jag förmodligen inte har någon ägglossning då slemhinnan var alldeles för tunn tyckte han. Jippie så kul när stickorna har indikerat att jag har det och vi har legat i varje månad ett tag nu… Och ni som varit i svängen vet att det är astrist att ha sex på beställning och det hade jag gärna varit utan.

Så jag skulle ringa vid nästa mens och boka tid för ul i cd 10-11 för att kolla slemhinnan för de vill helst göra återföringen i normal cykel. Jag blev lite less för det skulle ju inträffa under julen och vi måste vänta en månad till och har jag ingen äl så måste jag prepareras inför återföringen och då går det en månad till. Visst, några månader hit och dit kanske inte är så farligt, men jag blir 40 om ett par månader och ska vi bli gravida så vill jag bli det nu. Jag har alltid satt gränsen vid 40, efter det blir det inga fler barn.

Hur som helst, min mens var medgörlig och kom alldeles för tidigt så jag ska på ul redan imorgon och om slemhinnan är fin och äl verkar vara på gång så kan vi få en eskimå redan nästa vecka. Jippie!! Annars blir det nästa månad och det känns helt ok.

Konstigt nog känner jag mig helt lugn inför allt. Vi vill väldit gärna ha ett barn till och kommer att använda alla 3 embryona (heter det så?) om det behövs, men funkar det inte med dem så gör det inte det och då kommer vi inte att gå vidare med ny IVF utan fortsätta vara helt överlyckliga över vår fina Molly. Det är så vi har kännt hela tiden, om det förändras vid 3 misslyckade försök har jag ingen aning om. Men nu är det positiva tankar, klart att en av eskimåerna kommer att funka!

Senaste tiden

Jag har jobbat nästan all vaken tid de senaste veckorna. Julhandeln var iskall i november, men slog om med råge 1:a december och jag har nu insett att jag alltid kommer att ha det såhär. Det kommer alltid att vara fullt upp innan jul och jag får lägga allt julmys och pyssel åt sidan. I år var jag i alla fall klok nog att inte göra allt själv. Har haft en ”assistent” här de senaste veckorna som har packat ordrar, slagit in paket och postat allt. Guld värt för själen och framförallt stressen!

Det hade ju varit underbart om jag hade haft lika mycket att göra till våren så att jag hade kunnat anställa henne mer permanent. Har ju så mycket idéer och planer som aldrig kommer längre än till pappret och så lyxigt det hade varit att kunna förverkliga dem också. Jag får räkna på det och se om det går ihop.

När jag inte har jobbat så har det varit sjukstuga GRANDE!! Jag och Molly har gått om varandra i att vara sjuka och efter att ha varit frisk i 1,5 vecka så vaknar jag supertäppt igen! Det är så himla tråkigt. Och så har Molly krupp igen… Vi har fått ställa in alla tillställningar de senaste veckorna! Jaja, vad är väl en bal på slottet…

Och så har min pappa varit här ett par dagar och haft mys med Molly . Hon lyckades bli sjuk precis innan han åkte hem igen och han fick bacillerna med sig hem…

Sen saknar jag mamma något enormt just nu. Det blir extra påtagligt till julen och jag gråter en massa. Undrar när det kommer att kännas lättare i hjärtat. Nu är det bara sorg, saknad och panikkänslor. Idag är det 5 månader sedan hon dog och det gör så ont i hjärtat.

 

 

Dags för en eskimå!

Har tid på fertilitetsenheten idag. Det är snart 3 år sedan vi var där sist, det var när vi fick se Molly som en liten ärta första gången. Ljuva minnen .

Idag ska vi planera för syskonförsök. Vi har ju 3 embryon i frysen och nu ska vi ”bara” bestämma när vi kan få tillbaka en liten eskimå. Jag längtar så!

 

Så typiskt

På helgerna vaknar Molly pigg som en lärka halv sju ( i bästa fall) och vill leka. På vardagarna sover hon som en stock och vi måste väcka henne 7.15 för att vi ska hinna till förskolan… Kunde det inte bara vara tvärtom???
En vanlig syn tidiga helgmorgnar hos oss. Pippi ser på Pippi

Sjuuuuk

Molly blev frisk snabbt och det var min tur istället. Har legat hemma i snart 1,5 vecka och börjar bli less på detta nu! När feber och halsont väl försvann så började näsan rinna och jag är fortfarande helt matt. T R I S T !

Helt fel period att bli sjuk för mig. Jag har ju högsäsong nu och detta är bästa månaden på hela året. Har jobbat en timme/dag så lite ordrar har gått iväg, men berget växer. När jag kom till jobbet imorse (ja jag var tvungen att gå dit en stund…) så låg 63 beställningar och väntade på mig. Tack för den. Var jag inte stressad innan så är jag det nu. Kan man få några extra dygnstimmar och samtidigt bli frisk på kuppen? Någon som har en bra formel på det??????

Jobbigt och trist

Det här har varit en tuff vecka. Mamma har varit närvarande i allt och saknaden extra stor. Jag har gråtit floder och är helt utmattad. Jag vet inte ens var jag hittar krafterna att klara vardagen.

Så blev Molly sjuk ovanpå det. Förkyld och med röda, rinnande ögon hämtade jag henne på förskolan igår. Så vi har varit hemma i två dagar och hon är pigg som attan och jag utan krafter och dessutom ont i halsen. Ingen bra kombo alls.

Fortsätter gnällandet med att jag fick mens imorse. Jag som var övertygad om att vi var gravida blev så grymt ledsen och besviken.

Ny dag, nya tag… Blä vad jag inte gillar det uttrycket just nu.

Dålig mamma…

Ja så känns det. Jag har kommit försent till förskolan varenda dag denna veckan… Tiden har inte räckt till och Molly blir lidande. Ja i mitt huvud lider hon, i själva verket har hon det jättebra på förskolan och är fullt upptagen med att leka med kompisarna varje dag jag kommer. Men det skär i mitt hjärta att jag kommer sent till det finaste jag har. Nästa vecka måste jag skärpa mig!

Läggdags

Lättaste läggningen nånsin. Molly fick vällingen, jag satte mig bredvid och pussade henne god natt och så sa hon ”mamma gå ut”. Och det gjorde jag och hon somnade direkt efter vällingen. Mindre än 5 minuter tog det. Helt fantastiskt!!

Renoveringskaos

Så underbart det är att renovera en tvåa och flytta ut alla saker från det ena rummet till det andra och dessutom vänta på hantverkare som inte dyker upp..

Just nu har vi kyl och frys i hallen, badrumsinredningen bakom ena soffan och alla kökssaker står också i vardagsrummet. Idag och imorgon slipas och lackas golvet i köket och vi sover hos vänner. På lördag har jag tjejmiddag hemma och det ska bli kul att se hur lägenheten ser ut då…

 

Pippi-Molly

Det är Halloweenfest på förskolan idag och tanken var att Molly skulle vara häxa. Men nej nej, imorse vägrade hon ta på sig något annat än det här. Så här kommer Pippi Långstrump .

Snälla, kan jag bara få sova EN hel natt?

Hur gör man för att få sin 2-åring att sova hela natten???? Helst i sin egen säng…

Jag och Joakim håller på att bli galna över att inte få sova. Molly vaknar flera gånger varje natt, antingen ropandes MAMMA, PAPPA eller VÄLLING!!! Och nej, hon somnar inte om direkt efter om man säger så.

Vårt problem är att vi bor i en 2:a och vi sover alltså alla i samma rum. Ja oftast i alla fall, ibland lägger vi vuxna oss på soffan för att få sova…

Så vad ska vi göra? Någon som har några tips?

Tilläggas kan att hon till sist alltid kommer upp till oss och då ligger hon praktiskt taget PÅ mig resten av natten.

Molly på stranden

Dessa underbara bilder (och 300 till…) på Molly tog min älskade väninna Lotti i Åhus samtidigt som vi var på mammas begravning i augusti. Vi ville såklart inte ha med Molly i kyrkan så vi lämnade henne hos Lotti och de hade en mysig stund på stranden i Åhus. Hur hon lyckades med att byta både kläder och strand med en trotisg 2-åring samt få fina bilder övergår mitt förstånd. Dessutom kom Molly i finkläder och uppsatt hår till minnesstunden efteråt så de låg verkligen inte på latsidan.

Det var så himla svårt att bara välja ut några bilder, men här kommer ett par av mina favoriter på lilla älsklingen.

 

 

Sovmorgon…

Hela familjen vaknade på fel sida idag. Jag orkade inte gå upp när klockan ringde och tydligen inte Joakim heller. När vi väl kom upp så var det yra höns som snurrade runt och jag blir på så dåligt humör när sånt händer. Jag cyklade iväg med Molly till dagis och kom precis i tid till frukosten medan Joakim var hemma och tog emot badrumsinredningen som kom samtidigt (som nu står väldigt dumt till i hallen). Jag köpte frukost till mig på vägen till jobbet och sitter nu bara och väntar på att kaffet ska bli klart. Efter en galen morgon kan väl dagen bara bli bättre??

Höstsöndag

Ljuvlig höstdag och vi har varit på både husvisning och på fika hos fina vänner. Nu blir det till att fortsätta renoveringen här hemma…

Sjuk lillskrutt

Jag mår lite bättre nu, men det gör inte Molly… De senaste veckorna har hon varit hemma minst 2 dagar/vecka. Feber, magsjuka och nu i helgen så fick hon krupp!!!!!

Vi trodde det var hennes förkylningsastma som plötsligt kom tillbaka och gav henne medicin för det, men andningen blev inte bättre. Så vi åkte till barnmottagningen och hon har alltså krupp. Hon fick flytande adrenalin och cortisontabletter där och skulle vara hemma från dagis i minst 3 dagar.

 Lilla älskade skruttan som andas så ansträngt och har en riktigt rälig hosta. Kall nattluft är tydligen bra så vi klär på oss ordentligt och sover med öppet fönster. Och vi är ute med henne mest hela dagarna trots att vädret är skit. Jag hatar när hon är riktigt sjuk för jag blir så himla orolig. Härom natten när hon var som sämst så grät jag och kände att jag klarar inte av att mista både mormor, mamma och Molly samma år… Lite dramaqueen jag vet, men jag tror det är ganska naturligt att tänka så i detta fallet.

 

 

Depression

Jag har kommit in i en djup depression. Jag kan inte hantera att mamma inte längre finns och jag mår riktigt dåligt. Den lilla energin som finns går helt och hållet till Molly. Allt annat går på halvfart om än dess.

Att jobba funkar hyfsat, men produktiviteten är inte den högsta precis. Tur att julhandeln inte börjat ännu…

Joakim får bara småsmulorna av mig, det jag orkar med efter att Molly lagt sig är inte mycket. Jag får ångest över att det är så, men jag har inte kraft att göra något åt det.

Vänner, hem och allt annat ligger så långt ner att det knappt existerar…

 

Glammigt mammaliv?

Nej inte hos mig i alla fall. Här är det mer ringar under ögonen och sömnbrist som råder…

Molly vill för tillfället inte sova mer än ett par timmar i sin egen säng och det infaller nästan jämt med när vi går och lägger oss. Så halva natten har jag en tjej som ligger och sparkar på mig och andra halvan så ligger hon på mig. Imorse kombinerade hon det med en läckande blöja och allt blev blött. Och det var då jag kom ihåg att jag skulle köpa plastad frotté…

Glammigt värre. Ändå skulle jag aldrig någonsin välja bort det.

Syskon?

Ringde fertilitetsenheten idag och sa att vi ville använda våra embryon i frysen. Kände mig pirrig i hela kroppen, tänk om vi skulle få ett litet syskon till Molly. Vi har funderat på det länge, men vi har inte riktigt vågat ta steget. Vad vi har väntat på vet jag faktiskt inte. Vi har väl inte varit redo förrän nu antar jag.

Nu inväntar vi en kallelse till läkaren, jag ska ta nya infektionsprover och sen kör vi igång. Iiiiii, så spännande!!

Amore

Joakim kom hem och sa ” Jag har redan ordnat barnvakt, vi åker till Rom i höst bara du och jag”  då bara älskade jag honom ännu mer. Han vet precis hur han ska få mig att må lite bättre, en tripp till älskade Italien.

Och som om det inte var nog så blir det 40-års firande i Italien i vår med familjen + Lottis dito. Molly kan redan säga buongiorno, ciao och mi chiamo Molly så det ska nog bli bra .

Bildkavalkad

Här kommer ett gång bilder från vår sommar.

Gunga på favoritälgen har vi gjort ofta…

 

Oj vad Molly är lycklig bara hon får vattna lite!

 

 

Jag och Joakim var med på inspelningen av ”Tack för musiken” som går på SVT nu. Orup och Ola Salo såg vi, mycket kul!

 

På pappas axlar har man milsvid utsikt

 

 

Plask, plask, plask

 

Skånes hav och stränder är de finaste som finns!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Men i Åhus är det ruskigt kallt i vattnet…

 

I famnen på mormor ♥ när vi firade Mollys 2-års dag. Veckan innan hon dog…

 

Ljuvlig promenad med vännerna där målet var en riktigt hederlig gammal godiskiosk där de fick peka på vilka bitar de ville ha, nostalgi! Mollys första lördagsgodis…

 

 

 Molly och jag goofar oss, som vanligt.

 

4H-gård i Halmstad, ett väldigt poppis ställe

 

 Full fart på Spårvägsmuseet!

 

Filosoferande tjej.

 

Lycklig tjej i pappas famn

 

Skrivkramp

Har fastnat i att skriva här. Orkar inte bara skriva om sorgen och den enorma saknaden, men att skriva om något annat än det känns fel på något sätt. Som att jag sviker mamma. Oj, ni ska bara veta hur många såna tankar jag har.

Har jag rätt att vara glad ibland fast att mitt hjärta gör så ont, så ont? Hur kan jag gå till jobbet som vanligt när mitt inre är i uppror? Hur kan utsidan se så normal ut när det känns som att insidan aldrig någonsin kommer att läka? Fast jag vet att min mamma inte skulle vilja att jag inte kan känna glädje så för hennes skull så tar jag mig upp och försöker leva någorlunda normalt. Och för Mollys skull såklart, hon är redan nog förvirrad som det är just nu… Men jag ska ta mig samman och skriva om allt det andra som händer i livet också. För det finns glädjeämnen även mitt i detta.

Och tack tack för er omtanke. Hade tänkt att svara er alla, men kraften har inte funnits så det blir ett kollektivt ♥♥♥♥.

Sorgen

På utsidan kan man inte se hur dåligt jag mår för jag ser likadan ut som tidigare. Jo kanske förstår man att något är fel när tårarna jämt rinner nerför mina kinder. Inuti är det ett enda kaos. Panikattackerna avlöser varandra och jag är helt slut. Att mamma är död äter upp mig inifrån och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig upp till ytan igen. Imorgon går jag till min terapeut för jag måste verkligen ha hjälp med att bearbeta detta och kanske komma tillbaka lite till livet igen.

 

Sysselsättning

Jag ser till att hålla mig sysselsatt hela dagarna så att jag slipper tänka på allt jobbigt. Men när kvällen börjar övergå i natt så är jag återigen ensam med alla tankar och de håller på att förgöra mig…

Saknaden är så stor

Vissa dagar hanterar jag någorlunda bra, andra inte alls…

Idag har det varit en dålig dag. Min kropp känns faktiskt som den gjorde när jag var sjukskriven med utmattningssymtom. Jag har ingen ork alls och klarar inte av ens de enklaste sysslorna. All min kraft går åt till Molly så att hon har det bra. Bara att duscha och klä henne är en stor utmaning… Värst är det när vi är hemma bara hon och jag. Då snurrar tankarna och paniken kommer. Jag kommer aldrig mer att prata eller krama min mamma. Och så gråter jag. Och förklarar för Molly att jag är ledsen, men att jag tar hand om det och att det inte beror på henne. För hon undrar ju och vill trösta mig. Och så pratar vi om att mormor finns i himlen. Sen känns det lite bättre.

Är glad över mina fantastiska vänner. Som ringer, messar och bara finns där. Som idag när en vän bjöd över oss på middag. Jag behövde bara sitta på stolen i solen och bli serverad en himla massa mat och dryck och se våra bara leka i trädgården. Då kändes allt mycket lättare för en stund.

Molly 2 år

Det är tvära kast mellan sorg och glädje just nu.

Idag fyllde vår lilla älskling 2 år och det blev en lugn tillställning på gården med farmor och farfar och några vänner. Jag ville verkligen ge henne en härlig dag och det blev det också. Blandat med lite tårar.

Bästa presenten idag var denna hopphäst som hon fullkomligt älskar. En present från mormor…

Värsta mardrömmen

Sommaren fick ett abrupt slut förra torsdagen och mitt liv kommer aldrig bli detsamma igen.

Min mamma är död. Plötsligt och utan förvarning så dog hon. Mitt inre är i ett kaos utan dess like. Det känns som att hjärtat ska brista. Sorgen och saknaden är så stor att jag inte förstår hur jag nånsin ska kunna bli normal igen.

Tankarna snurrar runt runt. Mest tänker jag på allt hon inte får uppleva med Molly. Det gör så ont i mig. Jag önskar att jag fått säga farväl för nu slutade vi mitt i. Det finns så mycket jag vill säga till henne och nu är det försent.

Mamma, jag älskar dig och vill bara vakna upp ur denna mardröm och ha dig vid min sida igen.

Strandliv i Höllviken

Efter ett par dagar med regn så kom äntligen solen tillbaka idag och vi åkte till stranden för ett Kvällsdopp, underbart!

Semester

Två veckor i Skåne där vi njuter och har det underbart . Firade Mollys födelsedag i veckan och detta var nog favoritpresenterna. Nu ÄR hon Pippi!!

Sommarlov!

Nu börjar sommarlovet för Molly och givetvis firas det med en glass

Glad midsommar!

Vi önskar en riktigt härlig midsommarhelg! Vi är på landet och har varit med om ett otroligt pittoreskt firande på Färsna gård med dans, fiskdamm, massvis med djur och tom ett troll . Nu blir det sill och grill och lite senare ett kvällsdopp. En väldigt mysig dag.

Lerigt värre

Molly älskar att vara på odlingslotten och bäst är det när vi ska vattna. Då tar hon sin vattenkanna, sätter sig i den blöta jorden, börjar hälla vatten över sig och sen smetar hon in sig. Mysigt värre…

På banan igen

Hej söta ni,

Tack för att ni är så gulliga och tänker på mig!! Det var inget kul att inse att jag hade drivit mig så hårt igen att kroppen inte längre orkade. Dock var detta en väldigt mild variant om man jämför med hur det var 2006 när jag helt kollapsade.

Det sägs att kroppen snabbare känner åt vilket håll det barkar och det stämmer nog. Ärligt talat så visste jag redan innan åt vilket håll jag var på väg, hela våren har jag sagt till Joakim att jag inte orkar mer. Men jag klarade inte av att ta tag i det då. Det är inte lätt att vara småbarnsförälder med vabbande och samtidigt  egenföretagare med ett rörelse som bara växer och där det är jag som gör allt. Jag satte för hård press och tuffa krav på mig själv…

Jag har tagit hjälp av mina gamla vapendragare som mirakelmannen Tor (min Kinesiolog) och jag är glad att det finns medicin mot magkatarr. Det är en liten bit kvar, men jag mår faktiskt riktigt bra och det känns underbart . Så ni behöver inte längre oroa er för mig, jag lovar!

Kram Maria 

 

 

Stress. Igen…

Det är kaos i mitt liv just nu. Jag känner av signalerna på stress och det äter nästan upp mig. Försöker balansera upp det, men just nu funkar inte det heller. Måste få ordning på allt främst för min egen skull såklart, men även för Molly och Joakim. För just nu är jag ingen speciell kul person att ha att göra med…

GLAD PÅSK

 

Påskkyckling på väg till dagis imorse .

Laga mat ihop

Varje kväll lagar jag och Molly middag ihop. Till en början är det rogivande och mysigt, Molly leker med vattnet och hjälper till lite. 5 minuter senare är det kaos i köket. Sockerärtorna ligger i diskhon, någon har bitit i alla tomaterna och både Molly och golvet är genomblött. Det är då jag tänker att det här inte var någon bra idé. Men vi har ju så kul så vi gör om det imorgon igen och vem vet, då kanske vi klarar hela 10 minuter

Älsklingen

Min älskade lilla busunge ♥♥♥

Sömnbrist

Vissa dagar vill man bara stanna kvar i sängen, idag är en sån dag.

Molly hade förmodligen en riktigt hemsk mardröm och skrek helt förtvivlat inatt. Detta har hänt tidigare, men inatt var det 1000 gånger värre. Helt okontaktbar och så fort vi rörde henne så skrek hon ännu mer. När vi till slut lyckades lugna henne så låg hon och hulkade i säkert 45min. Ville sen bara sova på mig och hon kom till ro först vid 04… och givetvis sov hon som bäst vid 07 när vi väckte henne. Kände mig som en dålig mamma som inte lät henne sova. Ekorrhjulet med jobb och dagis…

Denna sömnbrist gör mig till en hemsk människa. Jag är sur och grinig och snäser åt folk. Suck, jag vill bara ha en hel natts sömn. Hoppas att den önskan går i uppfyllelse inatt!!!

Pusslandet fortsätter

Äntligen, nu börjar vi komma någon vart med Pusslet.

Hämta och lämna har vi löst så att Joakim lämnar alla dagar utom en och jag hämtar alla dagar utom en. Hon äter frukost på dagis så det stressmomentet är borta. Oftast är hon på dagis 07.30-15.30, en lång dag 8-17 och en kortare på fredagar då jag antingen är ledig eller hämtar efter lunch. Det funkar faktiskt jättebra. Ja förutom dessa veckor då vi vabbar och allt är upp och ner…

Sen vill jag nästan skrika ÄNTLIGEN för vi har till slut kommit till skott och igår fick vi första leveransen av Linas Matkasse. Halleluja, halva jobbet är redan gjort, av någon annan dessutom . Ikväll blir det fisksoppa och jag hoppas att det blir mumsigt.

Resten får vi ta sen, ett steg i taget…

Nästan frisk

Jodå, efter 18 timmars kräk och 7 ombyten för både Molly och mig så var det äntlige slut. I alla fall ett tag för det kom en eftersläng en dag senare… Så vab hela dagen igår och idag fick vi pussla så jag jobbade 6-10 och sen fick Joakim gå till jobbet. Trött, trött, trött. Nu hoppas jag att hon är frisk nog att gå till dagis imorgon.

Det enda Molly vill göra när hon är hemma är att se på Pippi. Hela dagarna går hon omkring och säger Pippi (eller snarare Titti) och så pekar hon på TV:n. Jaja, sämre förebild kan man ju ha .

Kräksjuk tjej

Vi invigde helgen kl 06 med att Molly kaskadkräktes i sängen… och  sen har det bara fortsatt. Kräksjukan har visst gjort entré hos oss

Dagisbett

Var så förbannad igår. Anledningen? Ett barn på dagis hade bitit Molly på kinden och ett stort märke prydde hennes kind. Fast det var inte själv bettet som gjorde mig förbannad för jag vet hur vild vår lilla tjej är och jag vet också om att vissa barn blir arga för Molly hela tiden vill krama dem och är väldigt bestämd.

Nej, det var infon från personalen som gjorde mig arg. Vi hämtar sent på torsdagar och avdelningarna är då ihopslagna så Molly är på stora avdelningen och med deras personal. Och de kunde bara lämna över ”Molly har blivit biten av ett annat barn och jag vet tyvärr inte mer” till Joakim. Hallå, hur kan personalen inte få mer överlämning än så?

Jaja, jag kanske är en petig förälder, men om någon biter mitt barn så vill jag veta vad som har hänt. Var det avsiktigt, ”bara hände det”, finns det konflikter inblandade och framför allt hur reagerade mitt barn? Blev hon ledsen, vad hände med henne? Massvis med frågor och inga svar. Överhysterisk mamma. Men ovissheten om vad som hade hänt var så jobbig. Började överanalysera och fundera på om hon inte har det bra på dagis, hon har mycket mardrömmar nu, har det med dagis att göra, har hon det inte bra? Ni som känner mig vet att jag kan göra en höna av en fjäder och det var stora artilleriet igår…

Imorse pratade Joakim med personalen om allt och de bad om ursäkt för den bristfälliga överlämningen. Personalen hade inte sett någon konflikt utan de lekte och så bet X henne. Molly hade sagt ajaj och blivit lite ledsen, men sen direkt lekt vidare. Att det var X som hade gjort det förvånar mig egentligen inte, Molly och han är båda väldigt dominanta och ingen av dem ger sig i första taget.

Så nu var den saken utredd och jag ska försöka att inte vara jobbig mamma när jag hämtar henne idag…

Ännu en ängel…

Blev återigen påmind om hur skört och jävligt orättvist livet är.

Fina Linda har somnat in, det vidriga cancermonstret vann tyvärr till slut över livet. Kan inte skriva mer, mina tårar bara rinner.