Saknaden är så stor

Vissa dagar hanterar jag någorlunda bra, andra inte alls…

Idag har det varit en dålig dag. Min kropp känns faktiskt som den gjorde när jag var sjukskriven med utmattningssymtom. Jag har ingen ork alls och klarar inte av ens de enklaste sysslorna. All min kraft går åt till Molly så att hon har det bra. Bara att duscha och klä henne är en stor utmaning… Värst är det när vi är hemma bara hon och jag. Då snurrar tankarna och paniken kommer. Jag kommer aldrig mer att prata eller krama min mamma. Och så gråter jag. Och förklarar för Molly att jag är ledsen, men att jag tar hand om det och att det inte beror på henne. För hon undrar ju och vill trösta mig. Och så pratar vi om att mormor finns i himlen. Sen känns det lite bättre.

Är glad över mina fantastiska vänner. Som ringer, messar och bara finns där. Som idag när en vän bjöd över oss på middag. Jag behövde bara sitta på stolen i solen och bli serverad en himla massa mat och dryck och se våra bara leka i trädgården. Då kändes allt mycket lättare för en stund.

One response to “Saknaden är så stor

  1. Söta rara Maria!!
    Tänker så mycket på dig. Du är STARK – du klarar detta hur svårt det än är just nu.
    Var rädd om dig själv och jag hoppas att du har riktigt många i din närhet som kan bjuda dig på middag, krama dig och trösta.
    Jag tänker såååå mycket på dig och skickar styrkekramar!!

    Susanne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s