Det började med en förkylning

Så vad var det som hände? Jo Molly blev ju himla förkyld i måndags med snorig näsa och hosta. Inget konstigt alls utan en helt vanlig förkylning.

Ja till i onsdags då. För på eftermiddagen ändrades hennes mående. Först började hon gallskrika något helt otroligt. Det märktes verkligen att hon hade ont någonstans. Jag ringde närakuten där man kan boka sin akuttid, men när jag inte ens kunde höra vad de sa för all skrik så kände jag att vi måste åka till akuten. Då började hon plötsligt andas ytligt och chippade efter luft och jag blev riktigt rädd. Då kom nästa fråga. Vart åker vi nu? Jag ringde vännen som förklarade vägen till Sachsska Barnsjukhus (helt obegripligt att jag inte visste det tidigare…) och så åkte vi dit.

Direkt när vi kom in till akuten så lyssnade de på lungorna och sa ”blandkrupp” för det var blåsljud både på in- och utandningen. Hon fick inhalera Ventoline, vila 20min och sen fick hon en dos till. När hon sedan undersöktes så märktes det ingen skillnad efter behandlingen och dessutom upptäckte de en öroninflammation på vänster öra. Inte konstigt att hon har skrikit så fort vi har lagt ner henne…

Hon fick sen kortison och adrenalin och mitt i det så blev hon febrig. Från ingenstans. Fram tills dess var jag övertygad om att hon skulle bli bra och snart få åka hem, men plötsligt förstod jag att så inte skulle bli fallet. Och mycket riktigt så blev hon inte bättre alls utan det blev att åka upp till barnavdelningen.

Inhalering var 3:e timme, Kåvepenin för öroninflammationen och Alvedon för febern var vad som pumpades in i vår lilla tjej. Den natten sov hon i min famn medan jag låg vaken och bara tittade på henne och lyssnade så att hon andades. Joakim å sin sida låg hemma och våndades. Usch så många tankar som hann fara genom skallen. Allt kändes så skört och sårbart.

På torsdagen så blev hon mer stabil fast syresättningen låg fortfarande på 93% vilket den även gjorde dagen innan. Eftersom hon var så förkyld så fick vi inte lämna rummet med tanke på infektionsrisken och hur kul var det att ha Molly på ett rum bestående av två sängar? Inte alls. Hon ville ju upptäcka världen och där fanns ju slangar (som hon älskar) och en massa nya saker hon ville testa… Ja, skönt att hon var sitt vanliga nyfikna jag emellanåt.

Framåt eftermiddagen så konstaterade läkaren att vi kunde få åka hem på permission då hon var frisk nog att klara behandlingen hemma och vi åkte hem utrustade med en mask att inhalera i och antibiotika. De säger att hon har fått förkylningsastma och det kan vara en engångsföreteelse eller så kan det komma från och till när hon är förkyld.

Hon fullkomligt hatar sin mask. Så fort vi sätter den mot mun och näsa så gallskriker hon. Inte så lätt att få i henne något då utan att hålla fast henne. Att göra det själv är nästintill omöjligt då hon gör sig hal som en ål. Det gäller att vara viljestark!!

Konstigt nog så sov vi alla tre djupt hela torsdagsnatten. Jag antar att vi var helt utmattade eller något. På fredagen ringde de sen från avdelningen och eftersom hon inte hade blivit sämre under tiden hemma så blev hon utskriven :). Nu ska hon inhaleras var fjärde timme tom onsdag och sen endast vid behov. Hoppas att det behovet inte finns då. Antibiotikan ska hon ta lika länge.

Vi ställde direkt in precis allt vi hade inplanerat den närmsta veckan. Hon får vara hemma med oss, ta en liten promenad i området och sova ute i vagnen.

Vi tycker att hon sakta men säkert blir bättre, men idag har både jag och Jokaim observerat att hon har varit annorlunda. Är rosslig i halsen, låter hes och är lite mer gnällig än normalt. Vi är på vår vakt, milt sagt.

8 responses to “Det började med en förkylning

  1. Vilken pärs! Måste vara fruktansvärt att se sitt lilla barn så sjukt. Vet ju hur det är vid en ”vanlig” förkylning.
    Kontakta hellre sjukvården en gång för mycket om ni är bekymrade över något. De är ju vana vid förloppen och vet förhoppningsvis vad som verkar avvikande.
    Sköt om er! Kram

  2. Men fy fy fy så jobbigt. Stackars lilla Molly. Hoppas verkligen att hon blir bättre nu.
    Kram.

  3. Vänner! Denna resa känner jag alltför väl igen. Masken som blev till en ”ankmask” för vår lilla för att han skulle vilja ta den eftersom vi fick ge 4 ggr. per dag. Nu tar han den självmant men oj oj oj vad vi fick tjuvhålla och det kändes som ett övergrepp på liten som bara grät och skrek men vi gav oss inte. Ni är duktiga och Mollan är en stark tjej och det kommer hon långt p i såna här tillfällen. Har ni fått återbesökstid för att lyssna på luftrören? Kan tipsa om att det är bra att gå på dagvården om det är så att hon kanske har förkylningsastma. Ni som föräldrar ska gå på er magkänsla alltid som ni gjorde. Oj vad långt det blev 😉 Ring, ring om det är något, Jag finns här dygnet runt om ni vill ha tips och råd om strul med andningen (det lät dramatiskt men ni fattar) Skön att M mår bättre och jag HOPPAS ni får vila nu efter denna pärs. Stor kram!

    • Ska till läkaren imorgon, men om det blir till att lyssna på luftrören vet jag inte. Ska säga till om det annars.

      Vi ska avvakta och se om detta bara var en engångsgrej eller inte. Vid nästa förkylning ska vi vara observanta och ihalera henne om vi märker att andningen är påverkad. Hjälper inte det så blir det direkt till akuten. Tydligen tar det ett par gånger innan det är helt konstaterat att det är förkylningsastma…

      Jag lovar att jag ringer ;). Kram

  4. Stackars liten, och stackars föräldrar! Jag hoppas verkligen det var en engångsföreteelse.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s