Vid de tidigare återföringarna så fick vi massvis med förhållningsregler om vad som skulle undvikas osv, men denna gången var det inget sånt alls utan bara ”så nu är det klart, lycka till”. Och här sitter jag nu och kommer på att jag inte minns någonting. Måste ta och läsa på lite så jag inte stoppar i mig ”fel” saker. Fast jag tror att jag väntar lite med det ett par veckor tills jag vet om det tänker stanna eller inte. Förutom det uppenbara som att undvika alkohol, frysa parmaskinkan och dra ner på kaffet. Det började jag med såklart direkt. Drack gott rödvin och champagne i helgen istället . Kaffe blir det bara 1 kopp på fm och den njuter jag verkligen av.

Symtom finns det såklart inga ännu, jag tar ju inte ens progesteron denna gång så jag kan inte ens bli förvirrad av de symtomen. Fast jag är trött, så otroligt trött! Igår somnade jag tom före Molly…

När vi kom dit så fick vi veta att det första embryot de tinade hade tappat 2 celler och bara hade 2 kvar så de tinade ett till och vi fick tillbaka ett 3 celligt embryo . Det första embryot kommer de dock att fortsätta odla för att se om det tar sig och om det gör det så fryser de det igen, som en blastocyst. Helt fantastiskt vad de kan göra!

Vi hade tidigare diskuterat med barnmorskan just detta scenario, att 2 celler skulle tappas och vad vi skulle göra med det embryot då. Hon sa att man då kan få tillbaka det tillsammans med det nya, men att det då finns chans för tvillingar. Vi tackade nej till det för vi vill inte riskera en tvillinggraviditet på mig. Jag kommer ju att räknas som en högriskpatient från början denna gång och gå på blodförtunnande + att jag fick graviditetsdiabetes i v 30 sist och den lär komma tillbaka. Så vi vill inte utsätta mig för mer risker. Låter ju sjukt att vi sa nej till att få tillbaka 2 embryon, men ibland måste man tänka logiskt istället för med hjärtat.

I alla fall så går vi omkring i ett litet lyckorus och bara ler. Tänk att vi får vara med om detta igen, nu är det vara den lilla detaljen att det ska fästa också… Så fortsätt håll era tummar, vi behöver det!!

För ett par veckor sedan var vi i Malmö och lyxade till det genom att bo på hotell. Där hade vi ett gigantiskt badkar som vi fick plats i alla tre och Molly älskade det. Sen dess har hon pratat oavbrutet (känns det som..) om att hon vill till simhallen och förra lördagen kom vi äntligen iväg. Lite blyg i början, men sen var hon världens vilding och var mer under än över vattnet. Precis som båda sina föräldrar .

Då bestämde vi oss för att göra detta till en vana på helgerna och sen äta en god lunch på något mysigt ställe efteråt. Så igår var vi iväg igen och sååååå kul vi har det!!! Ett riktigt lyckokast med något vi alla älskar.

Sen har ju vädret varit perfekt för vinteraktiviteter så förra veckan hade vi skridskopremiär med korvgrillning efteråt :). Molly var förtjust i det också och ville bara åka mer och mer och mer. Idag var hon och Joakim och åkte skidor, men det var inte lika poppis, pulkan lockade mer. Vi får väl se vad vi hittar på för något kul nästa helg.

(Ja det är en cykelhjälm hon har på sig, man tager vad man haver innan man hinner köpa riktig hjälm…)

Ja om den klarar upptiningen, men det bara förutsätter jag att någon av de 3 vi har gör. Det känns helt konstigt för vi gör det i naturlig cykel och jag är inte preparerad alls. Tidigare så har jag ju tagit nässpray och sprutor, men nu ska vi alltså bara dit och få ett embryo. Wiiiie, det är så himla spännande och jag fattar det knappt att vi är här igen.

Ja förresten helt opreparerad är jag kanske inte ändå. Efter tips från Sara så har jag tagit ”Babyklister” i en veckas tid. Det gick ju bra för henne så jag tänkte att det kan ju inte skada i alla fall. Men det är så fruktansvärt äckligt att jag måste intala mig själv att det är för en bra sak varje gång jag dricker de där dropparna.

Håll nu tummarna för oss imorgon så att vi får tillbaka en guldeskimå!!!

Snabb summering av helvetesåret: I januari dog min mormor, i april min kusin och i juli min mamma. Tre generationer älskade kvinnor som dog inom ett halvår, känns helt absurt. Tre begravningsresor till Skåne inom ett halvår, absurt det också. Sorgen över mormor och Susanne kom helt i skymundan när mamma plötsligt dog och sorgen och saknaden efter henne är fortfarande så enorm att jag inte riktigt kan greppa det.

2011 blev också ett litet bebisår . 3 tjejer och 1 kille utökades vänkretsen med och Molly kommer att ta väl hand om dem haha. Min bror gifte sig också så visst hände det en hel del positiva saker också.

Men det är ändå med sorg i hjärtat jag kommer att minnas 2011. Älskade, saknade mamma ♥.

Nu visade det sig att min ägglossning skulle komma igår eller idag och då hann de inte tina upp något ägg till mig för det fanns ju ingen på labbet under julhelgen. Så vi sätter igång nästa cykel, jippie!!!

Förresten så märker jag att jag har glömt det mesta om hur saker fungerar. Som slemhinnan. Jag var tvungen att fråga vad det hade för betydelse om den var tunn eller tjock… Han svarade att att embryot kan antingen sätta sig i en mjuk härlig fåtölj eller på en pinnstol och det tyckte jag var en lysande förklaring. Så nu hoppas jag på en riktigt skön fåtölj till lilla eskimån nästa månad!!

Den här bilden har hon regisserat helt själv. Kläderna är handplockade, själv påsatta (tog lite tid för blixtlåste var trixigt…) och sen talar hon om för mig var jag ska stå och när jag kan ta bilden. Direkt efter springer hon fram och säger ”Jag får se mamma” och sen skrattar hon glatt. Jösses, hon kör verkligen med sina föräldrar!!!

Vi önskar er en riktigt fridfulll jul med era nära och kära!

Vi började firandet inatt när Molly plötsligt började spy som en gris… Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Men vi fick i alla fall golvet i sovrum och hall våttorkade .

Och tänka sig, tomten hade ändå tagit sig hit och lämnat ett paket under granen . Ögonen lyste på Molly när Villa Villekulla uppenbarade sig, men resten av morgonen har hon varit risig och kinkig. Så det blir en lugn dag tillsammans med farmor och farfar.

Besöket gick väl sådär. Mindre kul var att det visar sig att jag förmodligen inte har någon ägglossning då slemhinnan var alldeles för tunn tyckte han. Jippie så kul när stickorna har indikerat att jag har det och vi har legat i varje månad ett tag nu… Och ni som varit i svängen vet att det är astrist att ha sex på beställning och det hade jag gärna varit utan.

Så jag skulle ringa vid nästa mens och boka tid för ul i cd 10-11 för att kolla slemhinnan för de vill helst göra återföringen i normal cykel. Jag blev lite less för det skulle ju inträffa under julen och vi måste vänta en månad till och har jag ingen äl så måste jag prepareras inför återföringen och då går det en månad till. Visst, några månader hit och dit kanske inte är så farligt, men jag blir 40 om ett par månader och ska vi bli gravida så vill jag bli det nu. Jag har alltid satt gränsen vid 40, efter det blir det inga fler barn.

Hur som helst, min mens var medgörlig och kom alldeles för tidigt så jag ska på ul redan imorgon och om slemhinnan är fin och äl verkar vara på gång så kan vi få en eskimå redan nästa vecka. Jippie!! Annars blir det nästa månad och det känns helt ok.

Konstigt nog känner jag mig helt lugn inför allt. Vi vill väldit gärna ha ett barn till och kommer att använda alla 3 embryona (heter det så?) om det behövs, men funkar det inte med dem så gör det inte det och då kommer vi inte att gå vidare med ny IVF utan fortsätta vara helt överlyckliga över vår fina Molly. Det är så vi har kännt hela tiden, om det förändras vid 3 misslyckade försök har jag ingen aning om. Men nu är det positiva tankar, klart att en av eskimåerna kommer att funka!

Det hade ju varit underbart om jag hade haft lika mycket att göra till våren så att jag hade kunnat anställa henne mer permanent. Har ju så mycket idéer och planer som aldrig kommer längre än till pappret och så lyxigt det hade varit att kunna förverkliga dem också. Jag får räkna på det och se om det går ihop.

När jag inte har jobbat så har det varit sjukstuga GRANDE!! Jag och Molly har gått om varandra i att vara sjuka och efter att ha varit frisk i 1,5 vecka så vaknar jag supertäppt igen! Det är så himla tråkigt. Och så har Molly krupp igen… Vi har fått ställa in alla tillställningar de senaste veckorna! Jaja, vad är väl en bal på slottet…

Och så har min pappa varit här ett par dagar och haft mys med Molly . Hon lyckades bli sjuk precis innan han åkte hem igen och han fick bacillerna med sig hem…

Sen saknar jag mamma något enormt just nu. Det blir extra påtagligt till julen och jag gråter en massa. Undrar när det kommer att kännas lättare i hjärtat. Nu är det bara sorg, saknad och panikkänslor. Idag är det 5 månader sedan hon dog och det gör så ont i hjärtat.