Blödning…

Jag var helt oförberedd och blev allt chockad när jag nyss upptäckte att jag blöder!!!! Helvetes jävla skit.

Ja jag vet att det är väldigt vanligt med blödningar i början, men det känns ändå som att det har skitit sig. Det var inte bara en liten droppe som kom utan ganska rikligt färskt blod, fast slemmigare .

All ork rann av mig så jag går hem från jobbet och tar det lugnt istället. Och fortsätter gråta skulle jag tro…

Ruvardag 3?

Ja, jag har aldrig fattat om ET= ruvardag 0 eller 1 så jag kör med 1 så jag inte ska bli så förvirrad…

Vid de tidigare återföringarna så fick vi massvis med förhållningsregler om vad som skulle undvikas osv, men denna gången var det inget sånt alls utan bara ”så nu är det klart, lycka till”. Och här sitter jag nu och kommer på att jag inte minns någonting. Måste ta och läsa på lite så jag inte stoppar i mig ”fel” saker. Fast jag tror att jag väntar lite med det ett par veckor tills jag vet om det tänker stanna eller inte. Förutom det uppenbara som att undvika alkohol, frysa parmaskinkan och dra ner på kaffet. Det började jag med såklart direkt. Drack gott rödvin och champagne i helgen istället . Kaffe blir det bara 1 kopp på fm och den njuter jag verkligen av.

Symtom finns det såklart inga ännu, jag tar ju inte ens progesteron denna gång så jag kan inte ens bli förvirrad av de symtomen. Fast jag är trött, så otroligt trött! Igår somnade jag tom före Molly…

Jag ruvar:)

Åh, det känns helt magiskt och lite läskigt att vara här igen. Med ett litet embryo som förhoppningsvis växer och fäster ♥♥♥.

När vi kom dit så fick vi veta att det första embryot de tinade hade tappat 2 celler och bara hade 2 kvar så de tinade ett till och vi fick tillbaka ett 3 celligt embryo . Det första embryot kommer de dock att fortsätta odla för att se om det tar sig och om det gör det så fryser de det igen, som en blastocyst. Helt fantastiskt vad de kan göra!

Vi hade tidigare diskuterat med barnmorskan just detta scenario, att 2 celler skulle tappas och vad vi skulle göra med det embryot då. Hon sa att man då kan få tillbaka det tillsammans med det nya, men att det då finns chans för tvillingar. Vi tackade nej till det för vi vill inte riskera en tvillinggraviditet på mig. Jag kommer ju att räknas som en högriskpatient från början denna gång och gå på blodförtunnande + att jag fick graviditetsdiabetes i v 30 sist och den lär komma tillbaka. Så vi vill inte utsätta mig för mer risker. Låter ju sjukt att vi sa nej till att få tillbaka 2 embryon, men ibland måste man tänka logiskt istället för med hjärtat.

I alla fall så går vi omkring i ett litet lyckorus och bara ler. Tänk att vi får vara med om detta igen, nu är det vara den lilla detaljen att det ska fästa också… Så fortsätt håll era tummar, vi behöver det!!

 

 

 

Nya aktiviteter

För ett par veckor sedan var vi i Malmö och lyxade till det genom att bo på hotell. Där hade vi ett gigantiskt badkar som vi fick plats i alla tre och Molly älskade det. Sen dess har hon pratat oavbrutet (känns det som..) om att hon vill till simhallen och förra lördagen kom vi äntligen iväg. Lite blyg i början, men sen var hon världens vilding och var mer under än över vattnet. Precis som båda sina föräldrar .

Då bestämde vi oss för att göra detta till en vana på helgerna och sen äta en god lunch på något mysigt ställe efteråt. Så igår var vi iväg igen och sååååå kul vi har det!!! Ett riktigt lyckokast med något vi alla älskar.

Sen har ju vädret varit perfekt för vinteraktiviteter så förra veckan hade vi skridskopremiär med korvgrillning efteråt :). Molly var förtjust i det också och ville bara åka mer och mer och mer. Idag var hon och Joakim och åkte skidor, men det var inte lika poppis, pulkan lockade mer. Vi får väl se vad vi hittar på för något kul nästa helg.

(Ja det är en cykelhjälm hon har på sig, man tager vad man haver innan man hinner köpa riktig hjälm…)

Nu är det dags!

Jösses, tiden bara rinner iväg och imorgon ska vi till Huddinge och få en liten eskimå!!!!!

Ja om den klarar upptiningen, men det bara förutsätter jag att någon av de 3 vi har gör. Det känns helt konstigt för vi gör det i naturlig cykel och jag är inte preparerad alls. Tidigare så har jag ju tagit nässpray och sprutor, men nu ska vi alltså bara dit och få ett embryo. Wiiiie, det är så himla spännande och jag fattar det knappt att vi är här igen.

Ja förresten helt opreparerad är jag kanske inte ändå. Efter tips från Sara så har jag tagit ”Babyklister” i en veckas tid. Det gick ju bra för henne så jag tänkte att det kan ju inte skada i alla fall. Men det är så fruktansvärt äckligt att jag måste intala mig själv att det är för en bra sak varje gång jag dricker de där dropparna.

Håll nu tummarna för oss imorgon så att vi får tillbaka en guldeskimå!!!

Hurra för nytt år!

2011 var för mig personlige det värsta året jag varit med om så det känns faktiskt skönt att 2012 är här!

Snabb summering av helvetesåret: I januari dog min mormor, i april min kusin och i juli min mamma. Tre generationer älskade kvinnor som dog inom ett halvår, känns helt absurt. Tre begravningsresor till Skåne inom ett halvår, absurt det också. Sorgen över mormor och Susanne kom helt i skymundan när mamma plötsligt dog och sorgen och saknaden efter henne är fortfarande så enorm att jag inte riktigt kan greppa det.

2011 blev också ett litet bebisår . 3 tjejer och 1 kille utökades vänkretsen med och Molly kommer att ta väl hand om dem haha. Min bror gifte sig också så visst hände det en hel del positiva saker också.

Men det är ändå med sorg i hjärtat jag kommer att minnas 2011. Älskade, saknade mamma ♥.